Emelies första julafton firade vi hemma hos mormor och morfar tillsammans med farfar, farbror Micke, morbror Martin, Tina, Mats, Fanny och Tom.
Emelie fick galet mycket julklappar och kunde tillslut inte veta vad hon skulle fokusera på, det var papper, snöre, lådor och paket överallt. Men inget man blev ledsen över. Hon är tapper vår lille krigare!
Vad man deremot lätt blir tjurig över är alla som skall hålla och gosa med Emelie, ja nu blir inte jag ledsen över det snarare tvärt om men Emelie gillar det inte så mycket. Emelie var något reserverad mot alla och jag tror det hela berodde på att det var just julafton; massa paket, julgran, många nya ansikten (inte nya men ansikten man inte sett på ett tag), å alla som gulligull pluttilutt i ansiktet, m.m. Inte att förglömma så har nog den fas Emelie är i en del med saken att göra också; Knähunds-separations-ångest-fasen!
Att vara reserverad är vi väll alla av och till så om Emelie är det ibland gör ju henne inte till udda för det.
Bäst gick det med mormor, morbror Martin och farbror Micke (om man får pilla han i skägget då vill säga…).
Farfar var som sagt med på julafton. Han kom några dagar innan för att hinna träffa oss alla. Efter försök på försök accepterade Emelie tillslut farfar och satt i knät på honom och lekte. 🙂
Farsan (aka farfar) hade glömt sina finkläder hemma och sa till mig och Malin att; det är ingen fara för mina kläder är nytvättade som jag har på mig (mysbyxor och t-tröjja..) Jo tjena att det är nytvättat i sex dagar. Jag kan acceptera att man kallar sina kläder nytvättade efter en dag men inte längre än så. Det blev till att åka till Dressman och ekipera farsan… God Jul farsan!
Lämna ett svar