Nu var sandlådan klar och fylld! Har nu också konstaterat att sand väger bly och att detta var bra mycket jobbigare än väntat, speciellt när man har ett yrväder omkring sig som skall göra precis allt, PRECIS ALLT, som man inte får, bör eller kan göra.
Att ”farbror Picki” (farbror Micke) dessutom är arbetsskygg och fruktansvärt osmidig i kommunikation med Emelie gör inte saken bättre.
En bild på en fylld sandlåda;
När vi skulle lämna släpet hos Mona ville Emelie klappa hönorna och under tiden jag pratade med Mona i telefon sprang Emelie runt bland hönsen för att försöka få någon att klappa, men inte. Precis när jag lagt på ser jag ett tiotal meter ifrån mig att Emelie försöker klappa en stor tupp, tuppen backar inte.
Emelie vågar inte riktigt ta sista steget och klappa tuppen och ger sig tillslut och vänder istället farten mot fyra höns som försöker ta sig undan.
Då… nature fights back… som i värsta karate filmen lubbar tuppen efter Emelie och med en dubbelspark i ryggen sänker tuppen Emelie till marken varpå Emelie börjar storböla. Nu kanske hon har lärt sig en läxa… humm förmodligen inte men det var nog nyttigt ändå! Man kan inte behandla djur hur som helst. Det hela slutade i ett milt rivmärke på armen och på rumpan, hur nu det kan ha kommit sig med tanke på att hon hade blöja på sig.
Den attackerande tuppen med några av sina smuttor!
Det första som farbror picki frågade när jag berättade det; Filmade du det?
Nu var det ju inte direkt så att jag insåg att det skulle hända… ”Men du skall ju alltid filma, det måste man” – farbror picki
Lämna ett svar