Idag när Emelie satt och lekte för sig själv passade jag på att sitta bredvid henne och surfa på telefonen. Jag tittade upp på henne lite då å då och hon satt där jollrade, lekte, ja å hade skoj.
Men helt plötsligt blir det tyst…
Jag tittar upp och ser:
Hur slitsamt, jobbigt och påfrestande det än må vara med ett litet barn så finns det ingen som gör än så glad som hon med alla sina kreativa och ibland knasiga idéer. Ä hon inte för go?
Lämna ett svar