Tillbakablick, 18 Juli.
Jag och Emelie tog oss en dag ut till naturreservatet längst ut på Getterön. Emelie satt i vagnen och studsade skrattandes fram när vi påbörjade vår vandring runt med början åt höger. När vi kommit längst ut stannade vi och Emelie fick springa runt i stormen, något hon tyckte var tok roligt.
Efter någon halvtimme skulle vi gå vidare, klockan var 11:45 och Emelie började påvisa sin hunger. Jag hade glömt napp och hade ingen mat med mig… va klockan måste ha gått fort!?
Andra halvan av vår vandring var inte lika rolig och Emelie höll sig krampaktigt i vagnen när jag likt en ”trail bike” försökte ta oss vidare. Jag trodde och hade för mig att det fans en stig att gå på men icke.
Man kan sammanfatta det hela med att om jag hade gått själv så hade det varit lagom jobbigt att ta sig vidare. Med barnvagn, ingen napp, trötthet och hunger var det obeskrivligt. Jag fick en liten lätt klump i magen när jag började inse att jag kommer inte kunna komma iland med detta. Vi hade då vandrat mellan bergsknallar, enbuskar och vattenhål halvvägs mot femte vik.
Efter en stunds paus, vandringsplanerande och tröstande av Emelie gick vi en bit tillbaka och försökte en annan väg. En liten bit in på den nya rutten jag planerat visade det sig att det var minst lika pannkaka som den första vi gick. Då blev jag arg och fast besluten om att nog fasen skall det gå att ta sig runt, tog Emelie på armen och drog kärran efter mig.
Ja det går att ta sig runt Getteröns naturreservat med barn och barnvagn. Räkna med att du kommer bli helt jädra slutkörd, för det blev jag men tillslut kom jag ut från reservatet dyngsvett och helt slut i armarna, Emelie dock något mer nöjd än för en halvtimme sedan…
